ANTLIGEN!
Nu jaklar! ANTLIGEN har jag hittat ratt! Antligen ska jag borja trana ordentligt. Jag ar en otroligt lat och odisiplinerad person, men nu har jag antligen hittat ett gym som passar mig. Det ar inte bara ett traningspass utan man far en skraddarsydd kostplan och en personlig tranare. Ja, SVINdyrt. Men nu jaklar. Istallet for att spendera mina pengar pa klader, som anda inte sitter pa det sattet, i den storleken jag skulle onska, ska jag spendera pengar pa MIG, kroppen, the foundation. Mar jag bra, ser jag bra ut, och kladerna kommer sitta sa snyggt att det inte spelar nagon roll vad jag har pa mig..! Det forsta min coutch ville reda ut var min hy. Tack!! Det kanns sa ratt. Det ar vart pengarna, for att fa den hjalp som jag verkligen behover. Jag ar sa trott pa att vara trott. Jag AR inte overviktig (bara lite mjuk, eller valdigt mjuk, pa vissa stallen. Och just, ett par knan saknas for tillfallet ocksa), utan det ar faktiskt forst och framst HALSA jag vill uppna. Energi. Det skulle jag sa GARNA vilja ha.
Sa i morgon har jag min forsta konsultation, sen borjar jag ordentligt nasta vecka. Det ar FYRA pass i veckan, men bara 20 at gangen (tack och lov), och det ligger dessutom tre minuters promenad fran vart hus. Den lata personens drom! Sa det kan inte bli annat an perfekt! Nu sa, ANTLIGEN!!
Sympati del 2
Jag skulle fa sympati fran mamma, men jag vill inte oroa henne med tanke pa att forra gangen jag klagade over magont, och hon bad mig ga till lakaren, vilket jag inte gjorde med en gang, mottog hon en dag senare ett meddelande att jag lag pa sjukhus och skulle bli opererad. Den goda nyheten ar att man bara har en blindtarm! Den daliga nyheten ar att man ju faktiskt behover sina njurar...
Men Glenn har ratt, jag behover bara sova, vila och vanta pa att det gar over. Inte sant? Det kan val ga over av sig sjalvt? Nar jag inte holl med honom sa han, ratt kallt maste jag sorgset erkanna, att "gor nagonting at det da! Lakare oppnar innan 10 pa morgnarna och sa finns det jourmottagningar!" Jag vill understryka att min pojkvan ar EGENTLIGEN en valdigt omtanksam, omhandertagande pojkvan, men nar det galler sjukdommar av nagon anledning, sa har han inte mycket sympati over. Han har nog en poang, angaende mitt tjatande. Jag tanker, att jag SKA inte klaga nu, jag SKA inte saga att jag haller pa att avlida av smarta, dels for att jag vet, att jag ar lite av en drama queen, och dels for att jag VET att det har motsatt effekt pa min kara sambo. Jag VILL vara en san dar stark, beundrandsvard kvinna som aldrig klagar och gnaller, men, hittills har det misslyckats.
Sa jag har bestamt mig for att total ignorera denna njurinfektion, Glenn kan ju faktiskt ha ratt, det kanske gar over. Om inte kan jag ju alltid saga "I told you so!!" nar jag ligger pa sjukhus! Win - win.
Aj. Aj aj.
Men ska jag vara arlig, onskar jag att detta faktum berorde min kara sambo/chef (!) mer an vad det verkar gora. Jag tycker inte om att klaga, och fiska efter sympati, men jag har anda berattat laget for honom. Det kan inte vara nagot annat an en njurinfektion, det varker nagot fruktansvart, precis pa samma satt som forra gangen. Men nehe... Ingen sympati eller oro. Vi kampar lite for tillfallet med foretaget, som alla andra i en lagkonjuktur, men gor det mig sjalvisk, nar jag blir upprord att hans prioritering ligger forst och framst med foretaget framfor hans doende flickvan?! Okej, lite overdramatisk dar, men JAG VILL BLI OMHANDERTAGEN for a change!
Varfor....?
Varfor? Varfor gor manniskor sant har? Dem soker upp argument, och ar otrevliga och hemska mot manniskor som dem inte ens kanner. Over nagonting dem inte har nagon aning om? Varfor?
Jag ar valdigt stolt over mitt jobb, det jobb jag utfor. Jag jobbar for ett PRIVAT "lifestyle awareness" foretag har pa Irland. Vi gor halsoundersokningar dar vi kan mata kolesterol varden, glukose, haemoglobin, blod tryck, PSA, BMI och utfora blodgrupps test. Vi tar blodprov som vi analyserar genom den senaste mest avanserade utrustningen pa marknaden genom Roch Diagnostics.
Nu ar det sa att om du gar till en lakare har pa Irland, sa kostar det dig € 60. Om man vill utfora ett kolesterol prov till exempel, sa ar det lite annorlunda jamfort med Sverige. Det ar namligen sa att dem inte har nagon som helst utrustning tillganglig hos dem flesta lakare, som oftast driver sin verksamhet fran sma privata kontor eller till och med i sina egna hem. Sa darfor behover lakaren i fraga skicka ivag sin patients blodprov for analys pa narmsta sjukhus. Pa posten vanligtvis. Ibland ber dem aven patienten att sjalv kora sina prover till sjukhuset. Irland ar lite annorlunda mot Sverige. Sen anlander provsvaren vanligtvis 1 - 2 veckor senare.
Sa sjalvklart kan man forsta folks misstanksamhet nar vi faktiskt kan analysera blod proverna pa plats, av den enkla anledningen att vi har utrustningen tillganglig. Inte helt svart att forsta med lite sunt fornuft. Tyvarr ar det bris pa sunt fornuft har i varlden. Vilket kan leda till, vad som precis hande mig, att vi blir anklagade for att driva en oarlig verksamhet.
Det kunde inte vara langre fran sanningen, och det borde vara tillrackligt for att halla mig lugn i sadana har otrevliga situationer, men det ar klart att det gor fruktansvart ont att bli personligen attackerad och anklagad for att vara en bedragare.
Detta foretag har existerat i 16 ar pa Irland. Det ar ett litet privat, 100% arligt foretag. Vi utfor kvalitets kontroller pa var utrustning regelbundet och var service ar rekommenderad av Irlandska Hjart och Lung Fonden.
Sa darfor var jag just tvungen att skriva av mig lite av min ilska har. Jag blev sa arg och ledsen att jag satt och skakade i en halvtimme. Om denna manniska kommer in igen, ska jag be henne att ga innan jag ringer polisen. Varfor? Varfor var denna framling tvungen att forstora min dag? Varfor kunde hon inte stalla fragor istallet for att komma med tomma anklagelser? Varfor gor folk pa detta viset??
Helg?
24 ar
Det ar valdigt intressant, och lite laskigt att veta vad gamla skolkamrater har for sig, vilket ar mycket mojligt tackvare Facebook. Dem tva senaste inlaggen i min "news feed" var bada fran tva gamla klasskamrater, "J" skriver: "Barnen på dagis...Mamman tar en tupplur.." Och "E" skriver: "Efter jobb och inskolning så vilar vi framför tvn en stund.".
Jag ar 24 ar gammal, precis som mina klasskamrater. Min lillasyster ar gravid for andra gangen, och min basta van ar gravid for forsta gangen! Jag ar sa lycklig for deras skull. Min systers forsta lilla dotter ar varldens goaste lilla tjej, som jag alskar mer an vad jag kan forsta. Och min basta van "E" (en annan "E"), har forsokt att bli gravid och lyckades pa andra forsoket, hon forlovade sig aven forra veckan.
Min syster berattade att "E" skrivit till henne och fragat om hennes egna graviditet.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 4 ar, min underbara galna irlandare. Han ar 9 ar aldre an mig. Hans narmsta vanskapskrets har i Galway pa Irland dar vi bor, bestar av 4 killkompisar och deras fruar/blivande fru. Tre ar gifta, ett par har precis forlovat sig, dem har redan ett barn. Ett annat par har ett barn pa 3 ar och dem andra tva paren ska bada ha barn i oktober.
Jag maste vara fruktansvart sjalvcentrerad och sjalvisk, nar tanken pa detta ger mig en mild panik attack. Jag ar den ENDA i min vanskaps krets som inte har/ska ha barn eller ar gift/ska gifta mig. Jag ar 24 och jag kanner mig stressad, ar inte det konstigt?? Eller?? Eller ar jag bara sjalvisk? Jag kanner mig inte emotionellt redo att vara en mamma. Bade jag och min sambo alskar barn och kommer sakert att ha minst fem nar det ar dags, men det kanns valdigt langt borta. Jag kanner mig fortfarande som ett barn ibland. Pa sa sett att jag ar oansvarig och sjalvisk. Jag vet inte exakt vart jag forsoker komma med det har... Men det kanns battre nu nar jag fatt ut det i ord...
For vem kan jag prata om det har med? Ingen jag kanner iallafall.
