Sympati del 2
Lyckligtvis jobbar jag inte langt hemifran den har veckan, endast en 10 minuter, sa Glenn har kommit och mott mig for lunch. Nar man ar sjuk, och har jatte jatte ont, behover man nagon som tycker synd om sig. Tyvarr, ingen lycka hittills. Min fina kara pojkvan tycker att jag tycker synd om mig sjalv. Ok, det gor jag, men NAGON maste val anda gora det?
Jag skulle fa sympati fran mamma, men jag vill inte oroa henne med tanke pa att forra gangen jag klagade over magont, och hon bad mig ga till lakaren, vilket jag inte gjorde med en gang, mottog hon en dag senare ett meddelande att jag lag pa sjukhus och skulle bli opererad. Den goda nyheten ar att man bara har en blindtarm! Den daliga nyheten ar att man ju faktiskt behover sina njurar...
Men Glenn har ratt, jag behover bara sova, vila och vanta pa att det gar over. Inte sant? Det kan val ga over av sig sjalvt? Nar jag inte holl med honom sa han, ratt kallt maste jag sorgset erkanna, att "gor nagonting at det da! Lakare oppnar innan 10 pa morgnarna och sa finns det jourmottagningar!" Jag vill understryka att min pojkvan ar EGENTLIGEN en valdigt omtanksam, omhandertagande pojkvan, men nar det galler sjukdommar av nagon anledning, sa har han inte mycket sympati over. Han har nog en poang, angaende mitt tjatande. Jag tanker, att jag SKA inte klaga nu, jag SKA inte saga att jag haller pa att avlida av smarta, dels for att jag vet, att jag ar lite av en drama queen, och dels for att jag VET att det har motsatt effekt pa min kara sambo. Jag VILL vara en san dar stark, beundrandsvard kvinna som aldrig klagar och gnaller, men, hittills har det misslyckats.
Sa jag har bestamt mig for att total ignorera denna njurinfektion, Glenn kan ju faktiskt ha ratt, det kanske gar over. Om inte kan jag ju alltid saga "I told you so!!" nar jag ligger pa sjukhus! Win - win.
Jag skulle fa sympati fran mamma, men jag vill inte oroa henne med tanke pa att forra gangen jag klagade over magont, och hon bad mig ga till lakaren, vilket jag inte gjorde med en gang, mottog hon en dag senare ett meddelande att jag lag pa sjukhus och skulle bli opererad. Den goda nyheten ar att man bara har en blindtarm! Den daliga nyheten ar att man ju faktiskt behover sina njurar...
Men Glenn har ratt, jag behover bara sova, vila och vanta pa att det gar over. Inte sant? Det kan val ga over av sig sjalvt? Nar jag inte holl med honom sa han, ratt kallt maste jag sorgset erkanna, att "gor nagonting at det da! Lakare oppnar innan 10 pa morgnarna och sa finns det jourmottagningar!" Jag vill understryka att min pojkvan ar EGENTLIGEN en valdigt omtanksam, omhandertagande pojkvan, men nar det galler sjukdommar av nagon anledning, sa har han inte mycket sympati over. Han har nog en poang, angaende mitt tjatande. Jag tanker, att jag SKA inte klaga nu, jag SKA inte saga att jag haller pa att avlida av smarta, dels for att jag vet, att jag ar lite av en drama queen, och dels for att jag VET att det har motsatt effekt pa min kara sambo. Jag VILL vara en san dar stark, beundrandsvard kvinna som aldrig klagar och gnaller, men, hittills har det misslyckats.
Sa jag har bestamt mig for att total ignorera denna njurinfektion, Glenn kan ju faktiskt ha ratt, det kanske gar over. Om inte kan jag ju alltid saga "I told you so!!" nar jag ligger pa sjukhus! Win - win.
Aj. Aj aj.
Oj oj oj. Det har med njurinfektioner, hur pass allvarligt ar det egentligen? Jag fick urinvagsinfektion forra veckan, nagonting som jag brukar fa 1 -2 ganger om aret, sa jag kanner val igen det. Jag har aven haft njurinfektion forut, lyckligtvis nar jag var i Sverige over jul. Jag sager lyckligtvis, eftersom som jag namnt tidigare, har pa Irland, kostar det minst €60 att ga till lakaren. Ett annat problem ar att jag jobbar. Under dem 3 och ett halvt aren jag jobbat har, har jag inte sjukanmalt mig en anda gang. Visserligen hamnade jag pa sjukhus med akut blindtarm, men det var faktiskt inte min ide.
Men ska jag vara arlig, onskar jag att detta faktum berorde min kara sambo/chef (!) mer an vad det verkar gora. Jag tycker inte om att klaga, och fiska efter sympati, men jag har anda berattat laget for honom. Det kan inte vara nagot annat an en njurinfektion, det varker nagot fruktansvart, precis pa samma satt som forra gangen. Men nehe... Ingen sympati eller oro. Vi kampar lite for tillfallet med foretaget, som alla andra i en lagkonjuktur, men gor det mig sjalvisk, nar jag blir upprord att hans prioritering ligger forst och framst med foretaget framfor hans doende flickvan?! Okej, lite overdramatisk dar, men JAG VILL BLI OMHANDERTAGEN for a change!
Men ska jag vara arlig, onskar jag att detta faktum berorde min kara sambo/chef (!) mer an vad det verkar gora. Jag tycker inte om att klaga, och fiska efter sympati, men jag har anda berattat laget for honom. Det kan inte vara nagot annat an en njurinfektion, det varker nagot fruktansvart, precis pa samma satt som forra gangen. Men nehe... Ingen sympati eller oro. Vi kampar lite for tillfallet med foretaget, som alla andra i en lagkonjuktur, men gor det mig sjalvisk, nar jag blir upprord att hans prioritering ligger forst och framst med foretaget framfor hans doende flickvan?! Okej, lite overdramatisk dar, men JAG VILL BLI OMHANDERTAGEN for a change!
