24 ar
Det ar valdigt intressant, och lite laskigt att veta vad gamla skolkamrater har for sig, vilket ar mycket mojligt tackvare Facebook. Dem tva senaste inlaggen i min "news feed" var bada fran tva gamla klasskamrater, "J" skriver: "Barnen på dagis...Mamman tar en tupplur.." Och "E" skriver: "Efter jobb och inskolning så vilar vi framför tvn en stund.".
Jag ar 24 ar gammal, precis som mina klasskamrater. Min lillasyster ar gravid for andra gangen, och min basta van ar gravid for forsta gangen! Jag ar sa lycklig for deras skull. Min systers forsta lilla dotter ar varldens goaste lilla tjej, som jag alskar mer an vad jag kan forsta. Och min basta van "E" (en annan "E"), har forsokt att bli gravid och lyckades pa andra forsoket, hon forlovade sig aven forra veckan.
Min syster berattade att "E" skrivit till henne och fragat om hennes egna graviditet.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 4 ar, min underbara galna irlandare. Han ar 9 ar aldre an mig. Hans narmsta vanskapskrets har i Galway pa Irland dar vi bor, bestar av 4 killkompisar och deras fruar/blivande fru. Tre ar gifta, ett par har precis forlovat sig, dem har redan ett barn. Ett annat par har ett barn pa 3 ar och dem andra tva paren ska bada ha barn i oktober.
Jag maste vara fruktansvart sjalvcentrerad och sjalvisk, nar tanken pa detta ger mig en mild panik attack. Jag ar den ENDA i min vanskaps krets som inte har/ska ha barn eller ar gift/ska gifta mig. Jag ar 24 och jag kanner mig stressad, ar inte det konstigt?? Eller?? Eller ar jag bara sjalvisk? Jag kanner mig inte emotionellt redo att vara en mamma. Bade jag och min sambo alskar barn och kommer sakert att ha minst fem nar det ar dags, men det kanns valdigt langt borta. Jag kanner mig fortfarande som ett barn ibland. Pa sa sett att jag ar oansvarig och sjalvisk. Jag vet inte exakt vart jag forsoker komma med det har... Men det kanns battre nu nar jag fatt ut det i ord...
For vem kan jag prata om det har med? Ingen jag kanner iallafall.
